2010-01-27 12:54:24
Läget ljusnar för fotskadade Bertilsson
|
Det är en och en halv vecka sedan Leif Bertilsson från Hedemora fick omfattande skador på sin högerfot vid en krasch på Nya Kallehov i Örnsköldsvik.
Leif fördes efter olyckan till Universitetssjukhuset i Umeå. Där har han genomgått tre operationer. Den senaste, som utfördes i fredags, ser ut att blivit mycket lyckad.
– Nu börjar det gå åt rätt håll, konstaterar han försiktigt.
Olyckan i Örnsköldsvik (17 januari) inträffade vid en allsvensk serieomgång. Leif hade samlat ihop sju poäng åt SMK Gävle när allt gick galet i hans sista heat. En medtävlare kom ut i snövallen, bromsades upp och fick ett kast som gjorde att Leif, som befann sig precis bakom, körde på bakskärmen och sopade omkull.
Det var ingen spektakulär krasch.
Normalt hade det stannat vid lite småskråmor, men tyvärr lyckades inte den skäggprydde masen undkomma spikarna från sitt bakdäck.
– Mitt i smällen kände jag att foten gick in i det egna hjulet. Jag hann även se hur foten letade sig in. Sedan kastades jag vidare och blev liggande på isen. När jag tittade ner såg jag att foten var blodig. Jag tyckte även att den hade vridit sig i en konstig vinkel. Jag märkte direkt att det inte gick att stödja på benet. Det var bara att lägga sig ner igen, berättar Leif.
Spikarna skar av flera senor och skadade ett antal blodkärl. Och värst av allt: de slet bort en bit kött på ovansidan av foten. Skadorna blev således svåra.
Men idag, tio dygn senare, är läget hoppfullt.
Kirurgerna på Universitetssjukhuset i Umeå har verkligen visat hur skickliga de är. Totalt har man genomfört tre operationer som tillsammans pågått i 35 timmar. Den första utfördes samma kväll som den skadade isracingåkaren anlände till sjukhuset. Då lappades de söndertrasade senorna ihop. Två dagar senare provade läkarna att transplantera en muskelbit, tagen från höftpartiet, ovanpå senorna. Den medicinska termen för en sådan flik är lambå.
– Men det blev inte så lyckat. Biten som transplanterades ville inte fästa vid artärerna och venerna, förklarar Leif.
I fredags gjorde ett nytt försök. Då togs en bit muskel från höger underarm istället. Den operationen blev av allt att döma lyckad. Blodcirkulationen fungerar som den ska i det skadade området. Cirkulationen mäts med täta mellanrum. Foten tycks inte stöta bort lambån som sytts på plats.
– Jag har inte fått någon exakt prognos, men det ser bra ut, säger Leif som under gårdagen satt upp i rullstol med det skadade benet i horisontalt läge. Men meningen är att benet successivt ska sänkas framöver för att vänja foten vid normalt blodflöde och för att komma igång med rörligheten.
Leif kommer vad det lider att flyttas till sjukhuset i Falun. Han erkänner att han längtar hem till Dalarna. Däremot ligger han inte och frågar sig bittert varför han återupptog isåkandet för drygt två år sedan.
– Nej, det går inte att ångra sig, invänder 52-åringen bestämt. Isracing är en kanonkul sport. Och jag har fått smällar förut även om det inte hänt sådana här grejer. Riskerna har alltid funnits och det har man varit medveten om.
– Givetvis är det synd när det händer, men det var bara en oturlig olycka. Jag kan inte se det på annat vis, resonerar han.
___________________________
Skrivet av
Per Gustafsson
|