2010-01-22 19:53:38
Flyktman: ”jag kände att jag hängde med”
|
Elitseriepremiären i Gävle i onsdags var Tommy Flyktmans första tävling för året.
Och framför allt: det var hans första framträdande som svensk förare på fem säsonger.
Tommy tyckte att han fick flera bra svar.
– Jag tappade mot Posa och Stefan, men det var inga klara nederlag. Jag hängde på dem första två varven och upptäckte vad jag hade för tempo när jag gav järnet. Så jag är nöjd. Jag känner att jag har kapacitet att hänga med, sammanfattade den snart 24-årige isåkaren från trakterna av Möklinta.
Med andra ord försvann både ett och två frågetecken.
– Jag ville se hur pass jag var. Nu vet jag att jag hänger med trots att de varit ute i Europa och tävlat. Det är inget snack om saken. Det här var lite av en måttstock kan man säga, framhöll han.
Eftersom det var första tävlingstillfället för året för Tommys vidkommande var det också en fingervisning om hur bra han och medarbetarna lyckats med inställningarna. Den svartlackerade maskinen jobbade fint på Gävles sopade is. Enda incidenten var ett stopp strax innan start i ena heatet, men Funbos mest meriterade lagmedlem gjorde en lov på innerplan och fick nytt liv i sitt vidunder.
– Jag håller på och testar mycket ihop med Bengt Kumlin. Vi jobbar på fjädringen både fram och bak. Mest fram för tillfället. Och det funkar verkar det som. Jag känner att jag lätt hänger med Posa och Stefan. Och jag spöade P-A (Lindström) relativt enkelt när jag tog i allt jag hade.
Men duellen med VM-finalklare Lindström fick en otäck avslutning. Tommy och P-A körde fort. Så fort att de hann varva orutinerade Martin Börjegren precis före mållinjen. Duon susade om på var sin sida om Örnsköldsviks oskrivna kort.
Det såg riktigt farligt ut.
– Jag har aldrig varit med om något liknande förut, konstaterade Tommy och berättade hur han upplevde situationen ur sin synvinkel:
– Jag såg honom på håll. Jag tänkte ”hoppas han hinner i mål före mig” och började pruta, men så hörde jag motorljud bakom mig och då slog jag på för fullt och chansade på utsidan och hoppades att han inte skulle svänga ut.
Tommy påpekade med allvarlig blick:
– Sånt får inte hända igen. Det måste de göra någonting åt. Det går inte gärna att kalla det för elitserien om det skiljer mer än ett varv på förarna.
Som vi skrivit om tidigare har Tommy den här vintern valt att ta ut svensk licens efter fyra år som finländsk förare. Hans föräldrar har rötterna i Finland. Han har dessutom haft en slags mentor i finländske toppföraren Antti Aakko och vunnit ett bra förtroende från förbundet.
Men han känner sig mest svensk i hjärtat.
Det är därför han valt att köra för blågult igen, men han har samtidigt bestämt sig för att ta det lite lugnare den här säsongen. Den internationella delen får vila. Han kommer enbart att köra inhemska tävlingar.
* Ingen risk för abstinens nu när lag-VM och de första individuella VM-finalerna väntar framöver?
– Jo, kanske det, men jag har en bra cykel i alla fall. Bättre än förra året. Det får jag vara glad över. Den fungerar bättre än någonsin.
* Vad blir den stora moroten i år?
– Det vet man inte. Det får vi se när vi närmar oss slutet på säsongen och om man är vass nog i det läget, menade Funbos främste premiärförare lite hemlighetsfullt, men av det illmariga leendet att döma är det förstås SM-finalen på Studenternas IP i Uppsala (27 mars) han har i sikte.
Det är då han ska vara på topp misstänker vi.
– Ja, det är meningen, medgav Tommy och drog ännu mer på munnen.
___________________________
Skrivet av
Per Gustafsson
|